Vi hade vigsel och bröllopsfest på lördagen och ägnade söndagen
åt att packa ner det sista inför resan. Tidigt på måndag
morgon var det då äntligen dags att börja vår efterlängtade resa
som vi hade planerat nästan ett år i förväg. Vi flög med KLM till
Amsterdam och fick där byta plan för vidare färd mot Kilimanjaro.
Det var lätt att hitta på Amsterdams flygplats, då det var bra
skyltat överallt. Av Anna på Afro-Caribbean Travel hade
vi fått tipset att gå direkt till gaten vid ankomst till
flygplatsen och det var ett bra råd, för vi fick vänta nästan i 45
minuter vid passkontrollen. Vi såg flera resenärer som kom
springande och förtvivlat försökte komma förbi massan av människor,
viftandes med passen och hojtandes om att deras plan skulle lyfta
om 10 minuter.
Men för oss flöt allt på lugnt och behagligt och det dröjde inte
länge förrän det var dags för boarding på KLM:s 777. Då jag är lite
flygrädd så hade jag minst sagt en hel del betänkligheter inför den
här långa flygresan, men min längtan att få besöka Afrika var
starkare än min "flygfobi". Och jag måste säga att resan gick
över förväntan bra. Planen var fräscha och det var hyfsat gott om
utrymme och personalen på KLM var lugna, proffsiga och trevliga.
Efter 2 filmer, mat och dryck och en och annan tupplur landade vi
på Kilimanjaro och möttes där av vår guide Tarimo. Han körde oss
till vår första övernattning "Arumeru River Lodge" som ligger ca en
1 timmas bilfärd ifrån flygplatsen. Trötta men mycket glada fick vi
komma till vårt rum och de bärare som hjälpte oss med väskorna den
gången blev nog mycket glada då de fick rejält med dricks eftersom
vi hade glömt att växla till småpengar.
Rummet var jättefint och på överkastet till vår säng låg
blomblad omsorgsfullt formade till ett hjärta.
Vi vaknade till apornas skrik och jag låg länge och bara
lyssnade till alla nya ljud. Då det var rätt dimmigt denna morgon
så kunde vi inte se toppen av Kilimanjaro, men det gjorde inget för
vi var så fascinerade av den vackra trädgården på Arumeru.
Frukosten hade allt man kunde önska och mer. Så när vi hade ätit
oss rejält mätta var det sedan dags för vår första safari! Tarimo
(vår guide)körde oss först in till stan för att vi där skulle
träffa hans chef och få en genomgång av vår resa. Han gick igenom
vårt program dag för dag och det kändes verkligen tryggt och bra
att veta att de hade planerat allt så noga för oss. Vi blev så väl
bemötta och omhändertagna under hela vår resa att det är något vi
kommer att minnas med glädje under resten av våra liv.
Jag har svårt att med ord uppriktigt kunna återge den känsla som
jag hade första gången vi var ute på safari. Det är stort, mäktigt
och helt fantastiskt! Och det är inte bara djuren som gör det
hela så makalöst, utan det är också miljön. Serengeti betyder
ändlösa slätter och det namnet kan inte vara mer sant, för åt
vilket håll man än ser så bara fortsätter detta hav av gräs och
sträcker sig långt bort i horisonten, där slutligen himlen tar
vid.
Men djuren ligger så klart närmast mitt hjärta och visst fick vi
se en hel del spännande arter.
Den första så kallade "game driven" var i Ngorongoro och där
fick vi se elefanter, zebror, gnuer och antiloper och
höjdpunkten den dagen var en lejonhanne som låg och mumsade på en
gnu som antagligen någon av hans lejoninnor hade fällt tidigare
under dagen.
Den kvällen sov vi på Ngorongoro Serena Lodge som låg högt upp
på kraterns kant. Vi fick ett rum med "Crater view", ett jättefint
rum med vackra målningar av vilda djur på väggarna.
Innan vår resa hade jag läst en del på nätet om att maten på
lodgerna inte skulle vara så bra, vid skrivandets stund kommer jag
inte ihåg vilka lodger som de menade, men jag kan säga att vi blev
rejält överraskade! Maten var kanongod! Vid nästan varje
middag på lodgerna var det soppa till förrätt och sedan var det
oftast buffé, där man kunde välja mellan flera olika grytor,
gratänger, grillad fisk eller kött med mera, ja den som inte var
nöjd med den maten måste vara ifrån en annan planet!
Efter Ngorongoro åkte vi vidare mot Serengeti och på vägen dit
besökte vi en massajby.
En av massajerna kunde lite engelska så han blev vår guide under
vårt besök. När vi kom stämde kvinnorna upp i en välkomstsång och
männen dansade och hoppade på sitt eget alldeles speciella sätt Det
var mycket intressant att höra om hur de lever och att också med
egna ögon få se hur de bor och vad de livnär sig av. Vår massaj
berättade stolt om att hans far hade 22 fruar och jag tror nog att
han i smyg tyckte lite synd om min man som bara hade en hustru! Men
hur spännande det än kan tänkas vara med månggifte så är det ingen
sed som vi kommer ta efter!
I Serengeti bodde vi på "Serengeti Serena Lodge"; ännu ett
mycket fint och speciellt ställe.
Man bor som i små "hattstugor" och man befinner sig mitt i naturen
med de vilda djuren omkring sig. När det skymmer rekommenderas det
att ringa på eskort som ser till att man kommer säkert fram till
huvudbyggnaden. Något vi utnyttjade varje kväll när vi skulle till
restaurangen, för vi hade inte lust att själva bli en del av
lejonens meny.
Vi bodde 3 nätter på denna lodge och vi hade otroligt fina dagar
och jag var överlycklig för jag hade fått se både lejon, leopard
och gepard (kattdjuren är nämligen mina favoriter).
Men jag skulle vilja ta upp en sak och det är lunchboxarna man
får när man åker ut på game drive. Den första lunchen vi fick var
köttpirog och det var nog den bästa lunchen för sedan var det mest
kyckling och korv som packades ner och det såg inte aptitligt ut,
dessutom är man ju lite skraj för kyckling som inte verkar
genomstekt. Så de dagarna åt vi endast kex och smörgås, men det
gick ingen nöd på oss för desto mer aptit hade vi på kvällen. Som
förslag
tycker jag de ska satsa på olika piroger och pizza i
lunchboxarna istället.
Sista natten innan Zanzibar bodde vi på Serena Lake Manyara. Vi
fick ett fantastiskt vackert rum med en storslagen utsikt över
sjön, dessutom stod en flaska rött vin med en hälsning till oss
från personalen. Så vi fick verkligen en magnifik avslutning på vår
safari i Tanzania.
Dagen därpå hade vi en sista game drive i Lake Manyara innan vår
guide skjutsade oss till flygplatsen för vidare färd mot Zanzibar.
Vi såg inga trädklättrande lejon, men det gjorde inget för det var
en upplevelse i sig att bara åka med jeepen genom djungeln.
Det var nästan lite sorgligt att behöva skiljas ifrån vår guide
Tarimo, vi hade blivit sådana bra vänner på resan. Tarimo var en så
härlig, ödmjuk och glad person, han kunde så mycket om djuren och
var så mån om oss och att vi skulle ha det bra. Och vi hade det
inte bara bra, vi hade det UNDERBART! Utan att överdriva
absolut den bästa resa jag gjort i mitt liv!
På Zanzibar bodde vi på Breezes och blev även där väl mottagna
och fick ett tjusigt rum nästan precis vid stranden och blev så
uppvaktade med anledning av vår smekmånad.
När vi kom hade vi en flaska champagne på rummet och vi blev
även bjudna på en lunch och fick vin och lite småplock till rummet.
Där kunde vi verkligen vila upp oss och smälta alla intrycken ifrån
safarin. Det blev en hel del sol och bad förstås i sju härliga
dagar.
Sista natten var i Stone Town där vi bodde på Hurumzi 236, där
varje rum är unikt. Vi bodde i Keep Suite som låg högst upp med en
utsikt som fick en att tappa andan. Det kändes som om man var i
sagan "Tusen och en natt". På kvällen skulle vi på "Roof Top
Dinner" men det blev tyvärr en besvikelse. Vi fick sitta på kuddar
på golvet och det var ju lite exotiskt, men även lite ansträngande
i längden. Vi var väl ca 20 personer som skulle servas, men de hade
fullt sjå att få ut maten till oss i tid och de hade dålig koll på
vad man hade beställt, så det kändes ganska rörigt. Och dessvärre
hade man ju byggt upp förväntningar inför den här kvällen, så det
gjorde ju inte saken bättre. Maten var inte heller någon höjdare
och till råga på allt förstod de inte att vi redan hade betalt för
middagen i förväg, så det blev lite diskussioner, men allt löste
sig dagen efter då vi pratade med receptionisten.
Hemresan innebar en hel del väntan på flygplatser, men det var
vi förberedda på, så det var bara att gilla läget. Trötta men
mycket nöjda var vi åter på hemmaplan, med fantastiska och
oförglömliga minnen i bagaget.
Jag och min man vill rikta ett varmt och innerligt tack till
Afro-Caribbean Travel som gjorde den här resan möjlig för oss.
Ett speciellt tack till Anna och Daniel för all hjälp med planering
och för att ni alltid tog er tid att förklara och för ert stora
tålamod med ibland kanske lite "tjatiga" resenärer.
Till alla er som funderar på att resa till Afrika vill jag bara
säga:
Fundera inte längre, utan res!
Och nästa gång vi bestämmer oss för att resa söderut så blir det
med Afro-Caribbean Travel, inget snack om saken!
Reseberättelse av Katarina/Nybliven fru och Afrikafrälst,
2009
Våra resor till Tanzania och Zanzibar